1 Corinthians 2
1 När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom jag förkunnade Guds vittnesbörd för er.
2 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom korsfäst.
3 Och jag var hos er i svaghet och med fruktan och med mycken bävan.
4 Och mitt tal och min predikan var inte med övertalande ord av mänsklig visdom, utan genom bevisning i Ande och kraft,
5 för att er tro inte skulle bero på människors visdom, utan på Guds kraft.
6 Visdom talar vi emellertid bland de fullkomliga, men en visdom som inte tillhör denna världen eller denna världens mäktiga, som kommer att förgås.
7 Utan vi talar Guds hemliga visdom, den fördolda, som Gud före världens begynnelse har förutbestämt till vår härlighet,
8 som ingen av denna världens furstar har känt till. För om de hade känt till den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.
9 Utan som Skriften säger: Vad inget öga har sett och inget öra har hört och vad som inte har stigit upp i något människohjärta, det har Gud berett åt dem som älskar honom.
10 Men för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande, för Anden utforskar allting, ja, också djupen i Gud.
11 För vilken människa vet vad som finns i människan, utom människans ande som finns i henne? Så vet ingen heller vad som finns i Gud utom Guds Ande.
12 Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi ska veta vad vi har fått av Gud,
13 vilket vi också förkunnar, inte med sådana ord som mänsklig visdom lär, utan med ord som den Helige Ande lär, och bedömer andliga saker andligen.
14 Men en oandlig människa tar inte emot det som hör till Guds Ande. För det är en dårskap för henne och hon kan inte heller förstå det, eftersom det måste bedömas andligen.
15 Men den som är andlig bedömer allt, men själv blir hon inte bedömd av någon.
16 För vem har lärt känna Herrens sinne, och vem ska kunna undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.